Nästan var och en av oss äger och använder hemelektronik som mobiltelefoner, datorer och mp3-spelare. Våra inköpsbeslut påverkas i allmänhet av apparatens egenskaper och pris. Mera sällan tänker vi efter, varifrån råvarorna i apparaterna kommer eller hur tillverkningen påverkar miljön.

Den totala användningen av naturresurser ökar hela tiden, likaså avfallsbergen. Om alla i världen skulle leva som en finländare, skulle det behövas fyra jordklot. Miljöbelastningen kan mätas med hjälp av den ekologiska ryggsäcken. Den ekologiska ryggsäcken berättar i kilo vilka mängder naturresurser produktionen och användningen av varor och tjänster har slukat i något skede någonstans i världen.

En genomsnittsfinländares ekologiska ryggsäck väger cirka 40 ton i året. De elektroniska apparaternas ryggsäck i finländska hem väger i medeltal nästan 10 ton – apparater som används längre minskar visserligen den årliga ryggsäcken. Den ekologiska ryggsäcken av tillverkningen och användningen av varor i hemmet består nästan till hälften av elektriska och elektroniska apparater. En stor del av de använda naturresurserna ingår inte i den egentliga varan utan blir till avfall i olika skeden av produktionen.

Den ekologiska ryggsäcken från tillverkningen av elektriska och elektroniska apparater är nästan dubbelt större än den som förorsakas av användningen av apparaterna. Elektronikindustrin använder en växande del av metallerna i världen och en ryggsäck mineraler är alltid tung. Brytningen av dem skapar väldiga mängder avfall och förstör närbelägna vattendrag. Till exempel en mobiltelefons ekologiska ryggsäck är cirka 118 kilo och den kan innehålla upp till 30 olika metaller. Mobiltelefoner, bärbara datorer och mp3-spelare innehåller till största delen aluminium, koppar, nickel och zink. Det finns bara en gnutta värdemetaller, såsom guld i en mobiltelefon. Guld är ändå en av de metaller som mest belastar miljön och den tyngsta av metallerna i ryggsäcken. I en gruva uppstår åtminstone 100 kg avfall för att man skall få 0,034 g guld som ingår i mönsterkortet i en mobiltelefon.

Största delen av gruvverksamheten bedrivs i dagbrott, som oåterkalleligt rubbar miljön i området. Till miljöverkningarna av dagbrott hör fällning av skog, nedsmutsning av grund- och ytvatten och ändringar av vattenströmmar. Gruvavfallet kan bilda svavelsyra och upplösa skadliga tungmetaller. Dessa gifter sugs upp i naturen och kan ge människor allvarliga hälsoskador som hudsjukdomar eller cancer.

De elektroniska apparaterna innehåller farliga ämnen och de klassificeras om problemavfall. Man har försökt begränsa användningen av vissa giftiga ämnen i elektroniken genom lagstiftning. En del företag har också gjort frivilliga förbättringar.

Man kan bäst hjälpa naturen genom att minska konsumtionen av elektroniska apparater. Ju längre användningstid, desto bättre. Var och en av oss kan överväga, om vi verkligen behöver en ny mobiltelefon eller mp3-spelare, fast den gamla fortfarande fungerar. I Finland slukar tillverkningen av elektriska apparater mera naturresurser än användningen av apparaterna. Därför är det bättre att använda samma apparat längre och vid behov reparera den än att byta till en nyare modell som drar mindre energi. För apparaten till insamling, då den har nått sitt slut. Bland annat de affärer som säljer apparaterna och de instanser som har specialiserat sig på reparation och återvinning tar emot apparaterna.

Genom att använda naturresurser med förnuft kan vi garantera kommande generationers levnadsmöjligheter och se till att de mineraler som är viktiga för oss inte tar slut redan under vår livstid.